ceciliainwonderland

Jag tror helt ärligt... Att... Jag... Cecilia... Är... KÄR!? Alltså... VAD FAN HEEEENDE?

Det är inte helt okej, i min plan finns inte det här med! Jag har inte tid eller ork för sånt här tjafs! Men varje gång jag ser han så känner jag hur kinderna rodnar och sen märker jag hur jag små ler hela tiden han är i närheten... Shit alltså...

Och nu pratar vi inte intresserad... Som jag kanske har varit i nån tidigare och berättat för mina vänner och sen blivit mer intresserad bara för att jag känner mig tvingad för att jag har berättat de? Nu är det fjärilar i magen som blir jätte stora, neeejj ojj ursäkta mig. Jag säger ju faktist dinosarier i magen som blir jätte stora och gör volter! Så fort han kliver in i samma rum!

Men som vanligt så kommer jag inte göra någonting åt saken och jag är faktist ganska nöjd med de. Dels så ska jag faktist till USA och då känns lite, humm.. Jaaa mer kompliserat om jag ska fara om jag har en karl... Och sen så orkar jag inte med allting, även fast jag nu inte tror att det skulle vara som någonting som jag är van vid. Jag tror att det skulle vara nå fint. Men tyvärr kommer jag aldrig få uppleva det fina. Men som sagt... Jag är ganska nöjd med det, det är trotsallt någonting jag själv har valt. så... ja... hihi, men varje gång han ser på mig är det som att allting stannar till ;)