ceciliainwonderland

Helt ärligt, jag har inte svårt att stänga av känslorna och stänga ute människor från mitt liv. Jag har inte det och det är kanske en både bra och dåligt? Jag menar, jag är oftast inte den som blir sårad. Men det sjuka är, att jag mår inte dåligt att stänga folk ute och radera dom från mitt liv, ibland undrar jag faktist varför det är så...

Jag har även kommit under fund med att många avundas att jag gör det dom egentligen vill göra, jag lever mitt liv som ung och inte när jag är 40år på playan och raggar på 19åringar. Visst vill jag göra det då kommer jag självklart göra det för jag kommer antagligen vara lika snygg då som nu.

Men för att komma till baka till det jag skulle säga. Alla människor tror ju att dom är så unika och det "finns ingen som dom" nähä? Därför människan där borta, du vet tre människor bakom dig, är precis som du? Det finns människor som mig och jag kommer träffa en hel drös människor som jag i Miami, vi som vågar och vill ha kul!

Men jag tror att det är av just den anledningen till att jag har så lätt att radera folk från mitt liv är för att det finns alltid någon annan som är precis som du, runt nästa hörn! Alla människor går att ersätta och det kommer alltid finnas någon som är bättre för mig än du!

Men jag har även valt att peta människor ur mitt liv som jag tycker kräver så mycket energi och smittar av negativ energi på en. Man måste anpassa sitt humör och det är alltid du du du eller någon av dina vänner. Försöker jag att berätta någonting vill jag inte bli avbryten pga att höra någonting om din låtssas kompis!

Men anyways, behövde få ut lite av det här (och nu finns det ju dom som tar åt sig av det här som inte borde de... Vet ni va, fuck u! Tycker ni att ni tar åt er, sätt er ner och fundera på de och bli inte arg på mig för det var kanske inte ens menat mot dig?)

Men, nu är det slut på det här kapitlet och jag bryr mig inte, ha ett bra liv dude. Och tänk på att du är lättare att ersätta än vad jag är;)  you know what, fuck you!