Funderingar

Hur ska jag kunna få det jag vill ha, när jag egentligen inte ens vet vad jag vill ha? Men då jag nästan vet vad jag vill ha, så är det jag vill ha så långt bort!
Ingen aning hur jag ska ens ska nå eller få det jag vill ha. Även om jag hade en aning så skulle jag inte våga!
Eller? Skulle jag de? Jag skulle kunna vara wild and crazy och do it irl, men det är inte jag. Jag vågar inte! Jag är för mind fuckt! Men jag vill, men jag vågar inte.
Men jag är så less att leva så här, så less. Finns inga ord. Jag vill ha nytt, jag vill ha förändring, jag vill ha nått, jag vill ha någon.
Men hur ska jag kunna uppnå allting, om jag inte vågar ta chanser? Hur? När? Var? Eller va?
Tänk om livet vore som film, då skulle man veta hur allting slutade och allting skulle sluta som man ville... Men nu är ju livet långt ifrån en film, en reality serie närmare. Men helt ärligt, jag är less dramat, jag är less krogrunderna, jag är less festande, jag är less det liv jag levt dom senaste åren. Men jag säger inte att jag är redo att påbörja det liv jag kommer leva dom närmsta 50åren.
Men, eftersom jag antar att ingen läser denna text, för den är så lång. Så skulle jag kunna skriva irpincip vad som helst, utan att någon skulle veta vad jag skrivit, även fast jag har skrivit de. För ingen läser en för lång text, speciellt då det inte är några bilder. För alla vet att grunden till en bra blogg är just bilder och lite text.
Men om det nu, mot förmodan, någon som skulle läsa texten så ber jag om ursäkt, för denna förvirring. En klump med ord, tagna precis från min hjärna. Lite förvirrande, precis som jag.
Och vem hade egentligen trott, att jag, skulle vilja ha någon, eller närmare sagt... Erkänna att jag vill ha någon. Men som sagt, det är inte så många som läser, så det är inte så många som kommer få reda på de.
För att återgå till det hela.
Allt jag egentligen vill ha, tror jag, är någon att vakna vid på morgonen som jag vet finns där... Finns där för mig... Är det för mycket att be om?
Men efter allt  jag har gått igenom, allting som jag har bearbetat med mig själv. Känner jag att jag är redo nu. Redo att gå vidare, på riktigt. Jag vill ha någonting, men detta någonting är ingenting jag någonsin kommer att få.
Helt ärligt förvirrar jag mig själv ganska bra då jag tänker, och jag tror inte, egentligen, att någon förstår, vad min poäng i det hela är. För hur skulle dom? Då inte ens jag vet de?
Men då jag nästan vet vad jag vill ha, så känns det som, om jag ens försöker... Så kommer jag bara faila... Varför skulle jag vara mer märkvärdig än någon annan? Varför skulle personen ifråga lägga märke till mig? Humm ja... Alltså seriöst. Vad fan är det jag håller på med?

Aja, det här är någonting ni nog bara kommer få se i ord. Ni kommer nog inte höra det från mig personligen. Så... Fuck it!

Men den stora frågan är, hur ska jag komma över min rädsla? Då jag egentligen är min största rädsla?

Kommentarer
Postat av: Liselotte

Alla saknar någon, vi behöver alla få känna oss älskade att ha någon som finns där för just oss själva, det är bara så vi funkar. Det gäller bara att komma över rädslan och våga släppa in någon annan, att våga låta dom se dig för den du är. det är svårt och det är jobbigt (jag själv har inte lyckats.) Men jag tror att när du vågar gör det kommer du inse hur bra du är. För du är bra, du är speciell och du är en fantastisk människa tvivla inte på det. Och en bra blogg enligt mig kommer från hjärtat, även om texten kan vara förvirrande :) Puss på dig! <3

2010-10-20 @ 16:19:51
URL: http://Liselottenordlund.blogspot.com
Postat av: Liselotte

Jag vet att du kommer klara det, och när du väl hittat styrkan att öppna ditt hjärta, så kommer allt du varit med om bara att göra dig starkare. Men det kommer inte bli lätt och det är skrämmande att måsta öppna sig. Din rädsla sitter nog i att våga vara dig själv, och det är lättare att inte släppa in människor. Det är det som gör att vi har så lätt att stöta ifrån istället. Tack själv och du anar inte hur mycket jag behövde få höra dom orden just nu :) Jag tror på dig! <3

2010-10-21 @ 00:46:00
URL: http://Liselottenordlund.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0