ceciliainwonderland

Om drygt en månad är jag klar med ansökningarna, fattar ni att det är inte länge! He säg bara swooosch så är tiden förbi! Shit alltså, det närmar sig med stormsteg!

Det är så hemskt på skolan, då dom pratar om folk dom känner eller släkt and so on som for då dom var yngre och stannade i USA och gifte sig! O,o ALLTSÅ VA? Man kan ju inte bara stanna och GIFTA SIG SÅ DÄR!

Men anyways, jag är ju klar med ansökningarna innan nyår iallfall och jag börjar bli äckligt nervös och funderar faktist helt ärligt vad jag har gett mig in på. Det känns som att det är en av alla saker som jag gör som jag egentligen inte tänkt över och sen helt plötsligt har jag varit där ett år och är tillbaka i Sverige, typ så känns de.
Det kommer nog inte vara värklighete försten fyra år efter...

Men men, nu är jag på god väg iallfall!