Ångest

Det här är inte rätt, jag vill inte flytta. Det är hit man har kommit då man har kommit hem! Varför ska jag då flytta? Varför? Jag vill inte, jag vill inte bo den stad jag är uppvuxen i. Jag vill stanna här.

Jag trivs här, jag har mina vänner här, visst jag har mina vänner där också, och på senare tid har jag lärt känna ännu fler folk och så ska jag bara flytta? Sen så har man tappat så många "vänner" sen man flyttat, det är då man märker vilka som betyder nå och hänger kvar. Men det är som att starta på 0, lära känna nytt folk man redan känner? Jag har ingen pojkvän att komma tillbaka till. Jag har ingenting att komma tillbaka till! Ingenting!

Hur fan ska jag kunna packa mitt liv i några sketna banankartonger?

Och mina vanor? Flytta hem till mor och far, oho herregud, det kommer bli ett tredje världskrig. Jag vill ha det tyst på morgonen så jag kan ta allting i MIN takt, men dom vill prata och blablabla. Jag ork it. Och sen att dom alltid ska veta vart jag är och så fort jag har lägnehet så kommer det vara iprincip samma. Jag ork it!

Det som är skönt med att flytta hem är att jag får maten serverad och någon som tvättar mina kläder.

Jag är van att vara själv, ta hand om mig själv, kliva upp då det passar mig, gå och lägga mig då det passar mig, lyssna på hög musik då det passar mig, kunna gå hur jag vill utan att någon bryr sig. Allt de är slut från och med imorgon. Jag tycker om att vara själv!

Finns inget gott utav att flytta tillbaka, mitt liv rasade samman där och nu är frågan... Är det de jag ska tillbaka till? Men om vi ska se det på det viset så... Håller mitt liv på att rasa samman här också.

Aja, några månader sen ska jag ut och resa och bort från allting!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0